Texten är hämtad från Dagens Nyheter.
Svensk språkvård har en lång och imponerande historia. Den är nära förbunden med Sveriges framväxt som en sammanhållen nationalstat. Nu har denna historia beskrivits i två volymer av Ulf Teleman, professor emeritus i nordiska språk i Lund. Den första bär titeln "Ära, rikedom och reda", där "ära" syftar på 1600-talets upphöjande av svenska språket under stormaktsväldet, medan "reda" speglar 1700-talets nyttoaspekter på svenskan, i vilka ingick uppbyggandet av ett vetenskapligt språk med ordnade nomenklaturer. Framför allt syftar "reda" dock på strävan efter ordning bland alla växlande stavnings- och böjningsformer. Svenska språkets rikedom har alltid framhållits av språkfolk, som också alltid har ivrat för att denna rikedom förmeras så att svenskan inte skall behöva stå tillbaka för andra språk. Del två av språkvårdshistorien heter "Tradis och funkis" och behandlar 1800- och 1900-talets språkvårdsarbete fram till dagens datum, präglat såväl av hänsyn till traditionen som av uppfattningen att ett språk måste vara ändamålsenligt för sina brukare. Båda volymerna är rejält faktatäta. Ulf Teleman har gått igenom ett enormt material och sammanfattar emellanåt ett digert innehåll i ett par eleganta meningar. Språkvårdshistoriens första del kan därför på sina ställen bli nästan övermäktig för den som inte är lika förtrogen med källorna. Utgivare av böckerna är Svenska språknämnden, vars ordförande Ulf Teleman varit under en rad år. Språknämnden hade också inbjudit till ett "litet symposium" häromveckan, vilket innebar en överfylld hörsal på Stockholms universitet.
"ETT FOLK som har ett standardiserat skriftspråk anar inte vad de har!" sade den norska kommentatorn Oddrun Grønvik. Utvecklingen av ett stabilt riksspråk, där brukarna är tämligen ense om stavning, böjning och konstruktioner, har nämligen inte gått av sig själv. Rader av grammatiker, ordboksförfattare, förläggare och boktryckare har ur talspråkets myller av indivuduella eller regionala varianter gjort sina val och successivt drivit skriftspråket till allt större enhetlighet. Ulf Teleman beskriver i sin språkvårdshistoria också språksynen i samspel med samhällsutvecklingen. Språkvården har genom tiderna grundats på olika ideologier, men det intressanta är, säger han, att oavsett vilken hållning man intar - en historiserande, en nationalistisk, en demokratisk, en funktionell - så blir resultatet i stort sett detsamma. Språkvårdare, från 1600-talet till i dag, har alla för ögonen att svenska språket skall kunna användas i alla sammanhang, såväl vardagliga som vetenskapliga som skönlitterära. Och alla språkvårdare är i själen mer eller mindre puristiska och vill i första hand utveckla det egna språkets möjligheter och inte låta ett främmande språk utöva alltför stort inflytande, vare sig det rört sig om latin franska, tyska eller engelska.
| Kolumnrubrik i tabellen | Rubrik i kolumn 2 |
|---|---|
| Språkvårdare, från 1600-talet till i dag, har alla för ögonen att svenska språket skall kunna användas i alla sammanhang, såväl vardagliga som vetenskapliga som skönlitterära. Och alla språkvårdare är i själen mer eller mindre puristiska och vill i första hand utveckla det egna språkets möjligheter och inte låta ett främmande språk utöva alltför stort inflytande, vare sig det rört sig om latin franska, tyska eller engelska. | Ulf Teleman beskriver i sin språkvårdshistoria också språksynen i samspel med samhällsutvecklingen. Språkvården har genom tiderna grundats på olika ideologier, men det intressanta är, säger han, att oavsett vilken hållning man intar - en historiserande, en nationalistisk, en demokratisk, en funktionell - så blir resultatet i stort sett detsamma. |
Publicerad 23 mars 2004 08:54
Så stillar du själv din hudhunger
-Stå länge i duschen eller ta ett varmt bad. Vattendroppar är också beröring.
-Sov under ett lite tyngre täcke. Gärna med en varm vetekudde eller varmvattenflaska som sällskap.
Även värme frisätter oxytocin.
-Massera dina fötter, till exempel framför teven. Huden på fötterna, liksom den på händerna och i
an-siktet, kryllar av beröringsreceptorer. Beröring på dessa hudytor ger därför ett särskilt stort
oxytocinpåslag. Du behöver inte ta i, lätta strykningar räcker. Använd gärna massageolja.
-Pyssla. I trädgården, köket eller garaget. När dina händer pillar med något frisätts oxytocin.
Repetitiva och långsamma sysslor, som att rulla köttbullar, är särskilt lugnande.
-Ett keligt husdjur kan göra underverk, särskilt för den som lever ensam.
-Investera i någon form av beröringsterapi, som massage eller taktil stimulering.
Den här texten kommer att visas ljusblå med teckensnittet Verdana
© Rolf Malmquist